Hejdå blogspot

Inga bilder vill laddas opp här mera... sååå jag byter blogg! Wordpress blev de, för att jag ganska så gillar Annas blogg :)

Men anywaysss... min nya blogg hittar ni här!!!!

Just somebody that I used to know.

En dag när jag kom hem från skolan var min järkkäre inte i mitt rum vart den alltid var. Vi alla letade efter den i hela huset men kunde inte hitta den. Jag var ledsen, sååå ledsen.. för jag hade fått den nimenomaan för att kunna fota i Australien. Men jag är van med att även dom underligaste sakerna försvinner från mej, jag har alltid varit lite slarvig av mej.

Pengarna som förvann från min plånbok oroade mej också. Min host mamma sade att det måste vara en av mina syskon, jag trodde på henne.

Efter en tid fick jag en textare från min host mamma vart hon sade att hon i misstag hade spillt vatten på min dator men att den var på korjaamo. Noh, den kom aldrig tillbaka därifrån och till slut gick jag själv in där för att betala och ta den tillbaka hem. Men den fanns inte där, min host mamma hade aldrig ens varit på hela paikkan. Jag blev lite rädd och frågade försiktigt mina hosters att vafääään ha nu helt hänt. Dom blev arga så f*n och skyllde på mej för att jag hade farit in till korjaamon med deras namn.


Vid det här skedet började jag tänka lite. Jag började fatta att allti inte var okej. För det första förvann allt dyrbart jag ägde, för det andra hade dom sällan mat, för det tredje var huset otroligt smutsigt, för det fjärde tog hon in barn till huset, för att stanna, utan att tänka mer än max två dagar och dessutom var det minst ett bråk i dagen och massor med draman. Alla barnen gick inte i skola och jag fick reda på att dom inte var foster barn som jag trodde, utan att dom bodde illegally där. Dessa random män som kom och gick började jag också fundera på lite noggrannare. Var de faktist bara mammans kompisar? Jag frågade mina syskon och de berättade att hon endast bjuder dem över för att få pengar ut av dem.


Jag visste att jag borde berätta om dessa problem till någon men jag visste också att jag i så fall antagligen borde byta familj. Endast faktat att kylskåpet var tom 4 dagar i veckan var tillräckligt, jag visste det. Men jag stortrivdes i skolan och älskade The city och hade just settled in perfectly everywhere. Så jag höll det mesta för mej själv, några detaljer hit och dit berättade jag nog men det enda jag fick till svar var att jag borde byta familj och det visste jag ju redan att jag egentligen borde. Dessutom lovade jag till min syster jag var närmast med att inte lämna henne i kaoset..


Mina saker fortsatte försvinna och tillslut ägde jag ingen elekronik eller saker som var värda någonting. Jag visste att jag måste bort. jag ringde till min aluevalvoja och redan efter två dagar var jag ut ur huset. Genast när min host mamma fick veta att jag var påväg att flytta kastade hon ut mej med meddelandet '' I will put your stuff in the garbage and you are not allowed back''. Nåh int lät jag ju henne kasta bort mina saker och inte var jag rädd för henne så jag for tillbaka och packade mina saker och SEDAN stack för gott, men hon var nog lite rädd för mej märkte jag haha lol.. eftersom hon inte vågade möta mej face till face utan skickade bara hotande text meddelanden i stället.


Nåjo, jag hade ingen familj ännu så jag sov på motell en natt med en annan utbyteselev som hade bott 3 veckor i min familj och blivit utkastad till lika som jag. Som tur fick jag sedan en ny familj, från Maryborough vart jag är nu. Det var svårt att flytta och jag saknar alla från min förra skola men jag fattar nu att min första familj nog inte var helt normal.


Det jag nu har skrivit är en bråkdel av vad som hände i min första familj. Men det är redan turbo långt och jag vill inte tråka ut alla mina läsare. Jag funderade dessutom massor på om jag över huvud taget borde skriva storyn om min första familj hit på bloggen... kanske detta inte är så smart. Antagligen inte.

Allt det känns som så länge sedan nu.

Om ni har frågor, fråga på bara :)

Memories

Jag kommer ihåg min första fredag i Australien så bra. Jag kom hem från skolan och alla var hemma. 'Alla' bestod av mamman, pappan, brorsan, systern och brorsans bästis samt mummun och mofan. Vi alla satt och pratade och chillade i soffan. Jag hade just ätit min första portion (som jag inte ännu visste att skulle bli en av de 2 maträtter mitt hus serverade) av pumpa mos och höna samt kokad morot. Det smakade gått och alla skrattade och hade en bra tid. Jag var så glad av att redan efter ett par dagar känna mej så hemma.

Vårt samtal gick in på ämnet om fotboll; europeisk fotboll kallas soccer och aussi fotboll är någo helt annat igen. Det for in på en debatt om regler osv. Det blev till ett... enormt... bråk. Det slutade med att brorsan sparkade ett hål i väggen. Jag tänkte ''vilken otur att min första fredag slutade med ett bråk som detta, men alla familjer bråkar juh'.


Inte tänkte jag nu så mycket på det och det blev ett bra första veckoslut i Australien, fast bror och syster inte talade med varandra det veckslutet.

Men liknande bråk hände varje vecka. Av helt onödiga saker men också vettiga saker.


Efter en tid så flyttade min andra syster tillbaka hem, hon hade rymt hemifrån före jag kom till Australien. Då först började bråken hända på riktigt. Ena sekunden var det chill och skratt andra sekunden var huset on fire och grannarna satte TV:n lite högre så att de inte skulle behöva lyssna på allt skrikande. Jag själv bråkade aldrig men istället fick jag vara psykolog till dem efteråt. P.g.a detta blev jag väldigt nära med alla mina, då 3, syskon. Av någon dum orsak tänkte jag att det nog var helt normalt. Alla barnen i min familj hade dessutom väldigt tuff barndom vilket gjorde livet väldigt tungt för dem emellanåt.

Det var första gången jag på riktigt förstod hur lyckligt låttad jag är och hur bra jag har det.

Är detta ett misstag?

Jag har inte berättat orsaken varför jag böt familj hit på bloggen för att det har känts ganska personligt och jag har helt enkelt inte haft lust att dela det med alla. Men nu har det gått en tid och för dom som orkar läsa, vassego bara. Det är en LÅNG story.

Mina tre första månader spenderade jag alltså i en förort utanför Brisbane. Det var endast 30min med tåg till centrum vart fanns ALLT man behövde. Det var endast 3km till ett shoppingcenter lika stort som Itis eller Forum. Min skola var en state school med 2800 elever och min familj bestod av mamma, pappa och allt sammanlagt fem olika tonårs- syskon. Huset var ett enda kaos varje dag och det hände massor av saker hela tiden, ex. fester, droger och massiva bråk. Med massiva menar jag sådana bråk vart det användes våld mot varandra och till och med väggarna for sönder. men det var håll i gång och jag hade hur roligt som helst! Dessutom fanns det inga regler eller chores i detta hus, vilket var... otroligt lepot!!

Min host mamma var endast 31 år och hennes indiska man 21. Deras äktenskap var inte det bästa. Host pappan var Hindi och hans religion var väldigt annorlunda, vilket visade sej vara lite problematiskt emellanåt, men inget man inte kan leva med. Han var mera som en kompis än pappa till mej eftersom vår ålderskillnad endast var 4 år.

Mamman var alkoholist, jag såg henne aldrig mer än 3 dagar i rad utan alkohol. Hon hade inget jobb. Till oss ungdomar berättade hon dock att hon jobbade som travel agent men det var en lögn. Host mamman min utnyttjade sina vänner för pengar, och mej också. Det försvann pengar från min plånbok alltid om jag hade cash there. Jag lärde mej ganska snabbt nog att aldrig ha någo cash. Men aldrig skulle jag ha gissat att det var hon dock, hon var alltid så trevlig mot mej och jag verkligen gillade henne och hon ''hjälpte'' mej alltid.


Nu orkar jag inte skriva mera, fortsätter imorgon.

OH NO

Jag sku ladda en bild upp på bloggen men blogspot protestera. Int visste ja att man INT KAN LADDA HUR MÅNGA BILDER SOM HELST. ffs.

Finns det förslag på vart ja borde fara? Ratata kanske?

Suck. Denna måndag var annors också en downer för mej. Jag lyckades inte ens göra mitt matta assignment och kommer att lida av det imorgon. Suck. Nu tröstäter jag och blir fet.

Have you guys seen my sports unifom yet?

Sexy aahhh

Sports Carnival

Emellanåt bara älskar jag skolan och alla dess aktiviteter och händelser :)

På torsdag tog jag min sportigaste sida fram för att få mera poäng till Archer som har vunnit 5 år i rad, ÄVEN DETTA ÅR!! Jag tävlade i längd hopp, 100m (kom andra TRO DET ELLER EJ), 800m och discus.

Det var en bra dag både vädermessigt och socialt och mina muskler är heeeeelt döda ännu idag också haha. Men jag kom inte ihåg att friidrott är så roligt! Jag tänker raaha med mina systrar till sport planen någon dag.

GO LYDIA, GO ARCHER, GO ST: MARY'S !!!!!