Just somebody that I used to know.

En dag när jag kom hem från skolan var min järkkäre inte i mitt rum vart den alltid var. Vi alla letade efter den i hela huset men kunde inte hitta den. Jag var ledsen, sååå ledsen.. för jag hade fått den nimenomaan för att kunna fota i Australien. Men jag är van med att även dom underligaste sakerna försvinner från mej, jag har alltid varit lite slarvig av mej.

Pengarna som förvann från min plånbok oroade mej också. Min host mamma sade att det måste vara en av mina syskon, jag trodde på henne.

Efter en tid fick jag en textare från min host mamma vart hon sade att hon i misstag hade spillt vatten på min dator men att den var på korjaamo. Noh, den kom aldrig tillbaka därifrån och till slut gick jag själv in där för att betala och ta den tillbaka hem. Men den fanns inte där, min host mamma hade aldrig ens varit på hela paikkan. Jag blev lite rädd och frågade försiktigt mina hosters att vafääään ha nu helt hänt. Dom blev arga så f*n och skyllde på mej för att jag hade farit in till korjaamon med deras namn.


Vid det här skedet började jag tänka lite. Jag började fatta att allti inte var okej. För det första förvann allt dyrbart jag ägde, för det andra hade dom sällan mat, för det tredje var huset otroligt smutsigt, för det fjärde tog hon in barn till huset, för att stanna, utan att tänka mer än max två dagar och dessutom var det minst ett bråk i dagen och massor med draman. Alla barnen gick inte i skola och jag fick reda på att dom inte var foster barn som jag trodde, utan att dom bodde illegally där. Dessa random män som kom och gick började jag också fundera på lite noggrannare. Var de faktist bara mammans kompisar? Jag frågade mina syskon och de berättade att hon endast bjuder dem över för att få pengar ut av dem.


Jag visste att jag borde berätta om dessa problem till någon men jag visste också att jag i så fall antagligen borde byta familj. Endast faktat att kylskåpet var tom 4 dagar i veckan var tillräckligt, jag visste det. Men jag stortrivdes i skolan och älskade The city och hade just settled in perfectly everywhere. Så jag höll det mesta för mej själv, några detaljer hit och dit berättade jag nog men det enda jag fick till svar var att jag borde byta familj och det visste jag ju redan att jag egentligen borde. Dessutom lovade jag till min syster jag var närmast med att inte lämna henne i kaoset..


Mina saker fortsatte försvinna och tillslut ägde jag ingen elekronik eller saker som var värda någonting. Jag visste att jag måste bort. jag ringde till min aluevalvoja och redan efter två dagar var jag ut ur huset. Genast när min host mamma fick veta att jag var påväg att flytta kastade hon ut mej med meddelandet '' I will put your stuff in the garbage and you are not allowed back''. Nåh int lät jag ju henne kasta bort mina saker och inte var jag rädd för henne så jag for tillbaka och packade mina saker och SEDAN stack för gott, men hon var nog lite rädd för mej märkte jag haha lol.. eftersom hon inte vågade möta mej face till face utan skickade bara hotande text meddelanden i stället.


Nåjo, jag hade ingen familj ännu så jag sov på motell en natt med en annan utbyteselev som hade bott 3 veckor i min familj och blivit utkastad till lika som jag. Som tur fick jag sedan en ny familj, från Maryborough vart jag är nu. Det var svårt att flytta och jag saknar alla från min förra skola men jag fattar nu att min första familj nog inte var helt normal.


Det jag nu har skrivit är en bråkdel av vad som hände i min första familj. Men det är redan turbo långt och jag vill inte tråka ut alla mina läsare. Jag funderade dessutom massor på om jag över huvud taget borde skriva storyn om min första familj hit på bloggen... kanske detta inte är så smart. Antagligen inte.

Allt det känns som så länge sedan nu.

Om ni har frågor, fråga på bara :)