A thousand years

Sometimes I get homesick.

Som idag.

Jag vaknade, tittade i spegeln och gillade ännu heller inte pannluggen som dessutom idag stretade åt alla håll. Sedan hittade jag inte rena strumpor = dålig början på dagen.

I skolan känner jag mej ensam. Det enda jag vill är att tala till någon som jag kan lita på till hundra procent. Jag inser att jag inte har en nära vän här som jag skulle kunna klaga till om mina strump problem.

Sedan avbokas mina veckoslutsplaner.

Det var då som jag bara önskade att ja skulle vara hemma i Borgby. Men nej, jag är på andra sidan jordklotet och far inte hem på något som känns som tusen år.

Sista timmen i skolan, på enkkan, tittar vi på en sorgsen film. Gråten kom i halsen och hemlängtan kom starkare en nånsin tidigare.


Nu sitter jag och tröst äter och inser att jag öppnar mej till bloggen istället for en vän.. och antagligen är det nog inte den bästa iden mn orka bry sej.